..skämmas över sin egna tro. Allt inom religion har alltid legat varmt om hjärtat på mig, jag kan inte superduper mycket men tycker om att höra och prata om allt med Gud har att göra. Jag har innan varit troende, men själva tron försvann när jag miste pappa när jag var 16. Frågor surrade i skallen på mig, hur kan detta vara meningen? Varför ville Gud mig ont? Men det var som det var, var på något sätt att bara acceptera läget med pappas bortgång.
Min tro kom tillbaka bara för några månader sedan om jag ska vara ärlig, jag och Ola satt i världens skit..vad vi än gjorde så var det hopplöst, jag skänkte tankar om hjälp. Hjälp fick vi! På något skrämmande sätt så löste sig just det skitet som innan var helt hopplöst för våran del. Jag skäms inte för min tro, ni får skratta, ni vänner som tittar in ni får också skratta om det behagar er men gör ni det så accepterar inte en del av mig så då är det ingen idé att hålla kontakten med mig för man ska duga som man är utan att göra narr av detta.

 

Jag anser att folk kan behöva riktlinjer, barn behöver det av sina föräldrar men vuxna då? Även för att man är vuxen så behöver man "osynliga" riktlinjer. Det går inte att viffta bort faktiskt, det ser man faktiskt hur många beter sig i dagens samhälle.
Att jag kom in på detta ämne nu är för att i eftermiddags så fick vi besök av Jehovas Vittnen. Det är andra gången hon tjejen kom på besök, det är lätt att prata med henne om just tankar om meningen med livet, döden, synen på ens tro m.m. Jag trodde faktiskt att Jehovas var påflugna men hon är inte det, hon frågade många gånger om det är OK att hon pratade, hon sa att det var bara att tacka nej m.m. Hon frågade faktiskt om hon skulle komma tillbaka för Gustaf var i sitt ess så det blev inte mycket snack precis hehe men så tackade jag faktiskt ja för något inom mig säger att "gör det!"
Jag har nog alltid varit troende, men har aldrig vågat visa den "sköra" sidan med tanke på vad för umgänge jag hade i tonåren. Jag förnekade för mig själv för enligt min själv var det "ocoolt".

Sorry för mitt babblande men var tvungen att skriva av mig om tankar om tron och Gud!