Dagen var den 10e februari 2010
Update: | ✝ Publicerat i
Sagas förlossning
Dagen är den 10e februari 2010. Dagen började som vanligt, jag hade gått över tiden på 5 dagar och kände fortfarande inget som var på G. Skulle inte barnet födas inom tre dagar skulle de sätta igång mig. Ola skulle in till skolan och jag hade börjat min ledighet, så jag hängde med honom till skolan för jag ville inte vara ensam hemma inne i skogen..3 km till närmaste stora väg. Så jag hängde med Ola till skolan, han hade bara någon lektion så han var klar runt förmiddagen-eftermiddagen.
Jag hade fortfarande inte haft några känningar så vi gick och tog oss en fika i byn, efter en stund kände jag att jag behövde gå på toaletten och då började jag känna mig lite småöm och hade fått lite förvärkar, men förvärkar hade jag fått innan och det var aldrig något som jag hade ont av så jag tänkte inte mer på det. Vet inte änns om jag sa det till Ola, men efter fiket blev det att vi slängde oss på bussen på väg hem. En resa på ca 20 min och det var halt som is på vägarna.
Äntligen kom vi av bussen och vi kunde traska dessa tråkiga 3 km hem.. inte änns halvvägs på vägen började jag få ännu mer ont, smärta i ljumskarna och förvärkarna började komma tätare och började göra mer ont. Vi fick ta minst 5 pauser, men allt jag ville var att komma hem. VÄL hemma ringde jag mamma och berättade om det, hon sa bara att jag direkt skulle vara beredd att ta tiden och riktigt sagt. Efter samtalet började värkarna komma täta och smått smärtsamma. De kom nästan exakt 5 minuters mellanrum! Jag höll tiden i ca 40-50 minuter och när det inte avtog ringde jag förlossningsavdelningen och frågade om vi skulle åka in, hon jag pratade med tyckte att jag skulle testa ta ett bad/dusch för sådant kan ju avta men det avtog inte. Så nu blev det att ringa efter taxin.. fanns två taxiföretag i den by som vi bodde i, ett av de kunde inte köra och den andra klickade oss hela tiden. Så vi testade ringa kompisar, självklart svarade inte de..tillsist testade vi Olas morbror och han svarade! Han kom omgående, en ressträcka mellan oss och hans morbror är på ca 30 min. Han kom till oss på ca 15 minuter, vi slängde oss i bilen och drog i väg på de snöiga vägarna. En vanlig resa in till Helsingborg tar 45-50 minuter, på 30 minuter ca var vi inne i Helsingborg och var strax framme på sjukhuset.
Vid 18-tiden kom vi in till förlossningsavdelningen, vi blev invisade in till väntsalen och de skulle strax hämta mig. En timme gick..1,5 timme gick..värkarna hade blivit mycket värre och jag hade riktigt ont nu, Ola gick runt hela avdelningen utan att hitta EN enda person. Efter ca 2 timmar kom en från personalen och frågade om det var något speciellt varför vi satt där. När vi berättade om värkarna gick det fort, jag kom in till ett rum och de tog värkarna på mig och kollade om själva förlossningen vad på gång, det var den! Jag hade även öppnat mig 2-3 cm. Så när vi var klara där blev det att byta om och jag skulle börja gå runt med en gåstol, men orkade knappt lyfta benen när värkarna kom så jag och Ola travade till vårat rum. Strax innan 21 kunde jag inte längre gå, benen kunde inte hålla mig uppe längre så jag blev sängliggandes, nästan precis kl 21 gick vattnet..vattnet gick samtidigt som nattpersonalen kom in genom dörren. De var så trevliga och presenterade sig så artigt och allt jag får fram var typ " jag har ont. vattnet har gått!!!"
Nu var jag öppen ca 9 cm, krystningarna hade kommit riktigt igång. Lustgasen var verkligen inte min vän i början, först så lyckades jag däcka av all lustgas och när jag väl piggnade till mådde jag så frukansvärt illa!! Klockan närmade sig 23, jag kände hur kroppen inte orkade mer och jag började bli orolig om detta skulle bli en sådan skräckförlossning som kan ta 10-35 timmar! Jag öppnade mig inte mer efter 9 cm och jag var helt slut i kroppen. Men plötsligt, vet ej var den kraft kom ifrån..men det kom en gigantisk krystning som gjorde att barnet i magen flög ut. Barnmorskan var inte änns beredd och hon utbröt bara "ojojoj!!". Upp på magen kom en nerblodad, svarthårig, lockig, ilsken tös som bara röt och var helt galen :) Var ett underbart skrik och kände att jag började bli pigg igen! Äntligen var vi en familj!
Sedan blev det att barnmorskan inte kunde sy mig när jag var vaken för jag hade så ont, jag hade spruckit invärtes som utvärtes så jag fick köras in på operation. Allt gick så fort där, fick en "butterfly" vid handen och gick andas in gas, sedan var det God Natt! Slog upp ögonen, jag ville genast in till vårat rum! Återigen var det ingen personal som jag såg! Låg där i den hårda sängen mellan 1-2 timmar och var allmänt förbannad och kände mig lämnad, allt jag ville var ju att vara med min familj! Äntligen kom de sedan och hämtade mig, de frågade om jag ville ha något smärtstillande. Självklart hade jag ont som fan, men det sket jag i. Ville inte vänta en minut till så jag tackade nej och vi körde genom korridor till korridor! Tillsist kom vi in till ett nytt rum, där låg de. Ola och Saga :) De låg i sängen och sov tillsammans! Där i min säng låg jag ensam och såg på de två änglarna som sov så sött! Vid fyra-tiden på morgonen kunde jag inte längre hålla tyst. Jag väckte Ola, och självklart vaknade lilla Saga :) Äntligen fick jag hålla henne, känna hennes doft under näsan. Känna hennes hud mot min!
Saga föddes den 10e februari 2010 klockan 23.04. Hon var då 50 cm lång och 3560 g!
Nu var jag öppen ca 9 cm, krystningarna hade kommit riktigt igång. Lustgasen var verkligen inte min vän i början, först så lyckades jag däcka av all lustgas och när jag väl piggnade till mådde jag så frukansvärt illa!! Klockan närmade sig 23, jag kände hur kroppen inte orkade mer och jag började bli orolig om detta skulle bli en sådan skräckförlossning som kan ta 10-35 timmar! Jag öppnade mig inte mer efter 9 cm och jag var helt slut i kroppen. Men plötsligt, vet ej var den kraft kom ifrån..men det kom en gigantisk krystning som gjorde att barnet i magen flög ut. Barnmorskan var inte änns beredd och hon utbröt bara "ojojoj!!". Upp på magen kom en nerblodad, svarthårig, lockig, ilsken tös som bara röt och var helt galen :) Var ett underbart skrik och kände att jag började bli pigg igen! Äntligen var vi en familj!
Sedan blev det att barnmorskan inte kunde sy mig när jag var vaken för jag hade så ont, jag hade spruckit invärtes som utvärtes så jag fick köras in på operation. Allt gick så fort där, fick en "butterfly" vid handen och gick andas in gas, sedan var det God Natt! Slog upp ögonen, jag ville genast in till vårat rum! Återigen var det ingen personal som jag såg! Låg där i den hårda sängen mellan 1-2 timmar och var allmänt förbannad och kände mig lämnad, allt jag ville var ju att vara med min familj! Äntligen kom de sedan och hämtade mig, de frågade om jag ville ha något smärtstillande. Självklart hade jag ont som fan, men det sket jag i. Ville inte vänta en minut till så jag tackade nej och vi körde genom korridor till korridor! Tillsist kom vi in till ett nytt rum, där låg de. Ola och Saga :) De låg i sängen och sov tillsammans! Där i min säng låg jag ensam och såg på de två änglarna som sov så sött! Vid fyra-tiden på morgonen kunde jag inte längre hålla tyst. Jag väckte Ola, och självklart vaknade lilla Saga :) Äntligen fick jag hålla henne, känna hennes doft under näsan. Känna hennes hud mot min!
Saga föddes den 10e februari 2010 klockan 23.04. Hon var då 50 cm lång och 3560 g! 
