Mannen
Mannen i mitt liv ♥
Mannen jag vill tillbringa mitt liv med.
Mannen som är en fantastisk far till våra barn.
Mannen som aldrig ger upp, som kämpar.
Mannen som är en förebild.
Mannen som är älskad.
Mannen som jag lever med.
Mannen som jag är lyckligaste med.
Mannen är min.
Mannen som jag älskar!
Titta upp...
Titta upp mot stjärnorna
in i evigheten
Där gömmer sig hemligheten
den outgrundliga.
Blunda och känn din styrka
godhet och mod
Le mot din livspartner
och sträck ut din hand
Känn
strålar av samhörighet
glädje och gemenskap.
Vi är livet.
Ensamhet ger mig magont..!
Nå vad ska jag göra?
Saga i Hässleholm med Ola, hon ska på sådant 3 års kontroll hos tandläkaren så ingen av de två är hemma. Gustaf ligger och sover som en klubbad säl..Märks att det är evigheter som jag hade egentid, nu snackar vi om år!! Jag kommer seriöst inte på vad jag ska göra, vandrat ut och in på alltanen, kliar i hela kroppen av tråkighet, kollat 3 min på en film och sedan var jag uttråkad..drar seriöst av mig håret snart!
Denna dag har jag varit på föräldragrupp, lite snack om att vara en ung mamma och eftersom jag var den enda från gruppen som var under 20 år när jag blev mamma fick jag snacka (!!), det är ju så mycket snack om att många unga mammor inte får utbildning pga de blir unga mammor..jag tycker att media och allt det andra drar alla över en kamm när det gäller sådant, det är lite upp till var och en (tycker jag!), jag tog tag i studierna dagen efter jag kom hem från BB men det var helt tack vare skolan som gjorde att jag fick möjligheten att fortsätta med min utbildning på distans! Så det kanske är lite upp till var man bor i landet och hur man kan lägga upp studier (?)
Nu spelas det verkligen musik inom dessa tömma och tysta väggar, Takida på 110% kan jag lova!! Ligger raklång i soffan och stirrar på en skärm och en tavla..tycker inte om att det är så tyst, men jag har lite svårt att koppla av när det är såhär tyst..!
Denna dag är nog inte så mycket som ska ske skulle jag tro, väntar på att 50% av min kära familj ska komma hem.
Ensamhet ger mig magont..! Ensamhet är något jag är rädd för, seriöst faktiskt..! Min rädsla är att jag skulle vara ensam, ensam mot en stor värld. Tur som jag har så har jag mina barn och min underbara man så jag aldrig behöver känna mig ensam.
Blev lite känslosam inlägg denna gång hihi!
Men nu så ska jag se om jag kan ta en powernap
i soffan under tiden Gustaf snarkar ♥
Irriterande och deprimerande..
Ligger i sängen och har allmänt bloggtorka...men ändå så känner jag att jag vill skriva som fan, men om vad?!
Denna dag har varit slappt, tycker att helgen har rusat förbi. Saga är helt återställd med magen och äter återigen som en häst, tur det för hon har gått ned lite i vikt..kläderna sitter rättså pösigt på henne.
Våren känns så himla avlägsen, solen kom äntligen fram i morse! Helst molnfritt på himlen, men vad sker? Efter ett tag kommer molnen och solen försvinner för denna dag och det fina hade byts ut till snö..återigen börjar det snöa! Snart slutet av mars och det är svinkallt ute...irriterande och samtidigt deprimerande!
Om en månad, exakt imorgon gör Saga sin sista dagisdag. Konstig känsla men på det positiva sidan, flytten känns allt närmare för nu vill vi bara ta vårat pick och pack och sticka för det finns inget här nu som håller oss kvar - bara dessa tre månader som man säger upp lägenheten. Jag längtar sönder mig till vi får avlastning, redan helgen efter vi har flyttat in får vi barnfritt. Jag
älskar att vara mamma, men jag tror att alla föräldrar som skulle läsa detta fattar vad jag menar, vi behöver avlastning. Att vara förälder 24 timmar, dag ut och dag in, år efter år, helt utan avlastning är faktiskt jobbigt. Det finns ingen egentid med Ola, nu på kvällarna har vi börjat få tillbaka våra få timmar men vi vill kanske ut med på dagen. Jag skulle hemskt gärna vilja gå ut och äta och sedan dra på en kvällsbio...ne så nu vill vi snart kunna flytta, börja ett helt underbart liv i Dalarna. Börja få göra något! Har t.o.m. denna dag lämnat in intresseanmälan för två arbeten i våran kommande kommun inom vården :)! Så vi håller lite tummar på detta, tycker jag! Jag har svårt att enbart vara mammaledig, känner mig som i ett fängelse i min egna kropp. Jag har svårt med att bara gå här hemma, utan att göra något. Att hitta på något i denna by är inte mycket, ett litet fik, 2 pizzerior och en svindyr restaurang finns det..
Beklagar mitt bittra inlägg, vet inte riktigt vad det är med mig men känner mig smått vinterdeprimerad...! Vill ha lite värme nu så jag blir piggare, vill ut!!
♡
Vi kommer alltid att finnas för er ♥
Ni ska alltid känna er trygga och säkra
Ni ska veta att vi finns för er
Vad det än är så ska ni kunna tala om det ♥
Before I Die
Att vara 15
När man är 15 kan man allt hitta på grejer! Stackars mina föräldrar, framförallt mamma eftersom jag bodde hemma hos henne! Jag var absolut inte lättaste tonåren att göra med, ljög hela tiden för henne och sket fullständigt i vad hon sa, jag brydde mig helt enkelt inte!
När jag var 15 gjorde jag min första absoluta utlandsresa, räknar inte in Norge haha! Drog till Spanien och hade det riktigt gott! Gjorde min absoluta första tatuering och jag var så himlans nervös så att jag började gapskratta när tatueraren skulle börja, innan mina graviditeter var den riktigt snygg men nu är den lite sisådär men jag vill ändå inte göra om den, den är ändå för fin för att göras om! Och vad fan kräver man när man har gått igenom 2 graviditeter ;)?
En saknad..
Uhh. vad jag saknar mina gamla hemtrakter..! Mina rötter, som är i Dalsland! Saknar allt och alla där, familj och vännerna! Jag har alltid tagit där jag bodde för givet, då ville jag absolut flytta för jag tyckte det var dötrist i det lilla samhället men nu börjar jag ångra dessa tankar! Saknar allt med byn, miljön och själva naturen! Visst så finns det natur i Skåne men uppe i Dalsland är det något helt annat!
Fan att dessa 30 mil ska vara just 30 mil...vill åka upp oftare, skäms med att skriva att sedan Saga föddes så har det bara blivit två gånger som man har åkt upp! Vill ju även att Saga och Gustaf ska få träffa min sida av släkten med, även om det inte är jätte många men ändå! Och jag är superdålig på att höra av mig, fattar inte hur svårt kan det vara att slå ett nummer och ringa?!
Har jag inte för mig så flyttade jag från Dalsland när jag var 14 år, jag, min lillebror och mamma flyttade till Hallsberg. Jag trodde att jag skulle stormtrivas, en småstad! Men faktiskt så var det för stor för mig, nu har jag kommit på mig själv att jag inte kan bo i stad. Jag har växt upp i en småby och jag trivs bäst i en småby.
Största lasten tycker jag är att jag inte känner mig delaktig med min släkt, de har självklart inte gjort något men det känns som om jag inte "tar" mig tiden till det. Jag önskar att jag kunde vara mer delaktig, vara med, se och höra!
Faktiskt saknar jag ALLT som är i Dalsland, när jag var yngre så sa jag alltid att jag inte kunde vara mig själv där men när jag åker och är "hemma" så är jag mig själv mer än någonsin, känner en inre ro och lugn!
Till veckan kan det ske något som kan ändra allt! Allt för tidigt att gå ut med vad, men vi har idag fått ett givande mail, nu ska jag bara på ett möte till veckan och sedan vet vi mer! Det kan vara så att det kan finnas en möjlighet att vi kan flytta närmare, så vi kommer "bara" 10 mil från mitt "hem"! Går detta så vet jag direkt vilka jag kommer ringa och säga den underbara nyheten ♥
Zonterapi
Gör ett litet avbryt med all fix inför kvällen! Lugn musik är hittad, Joan of Arc är något som jag verkligen kan tipsa er om! Brukar sätta igång den när Saga är upp i varv och ska lugna ned sig!
Tur att man har gått en fortutbildning/kurs för massage, massera bort muskelknutar och massera med zonområden! Kan 99,99% alltid få Ola att somna när jag masserar honom! Han brukar vara experten på att få stora muskelknutar i ryggen som jag får ta!
Nu inväntar jag bara honom, han ska först lägga Saga för natten sen ska han få njuta riktigt av massage med olja! Det har han gjort sig förtjänt av!
Zonterapi som det heter är, att kroppen kan indelas i olika lodräta skikt, zoner, från huvud till fötter och händer. Inom dessa zoner påstås strömma "energier". När ett organ "tappar energi" reagerar zonen där organet ligger, och dess ändpunkter börjar ömma. När man trycker på en sådan zonändpunkt, sägs impulser gå upp till organet som "ökar sin energi". Blodgenomströmningen påstås öka och organet tänkes sedan återgå till normal funktion.
Kroppens alla organ anses representerade bl.a. på fötterna, och man behandlar oftast där. Zonpunkter finns enligt zonterapi även på öronen och övriga kroppen.
Hjärtans dag

Glad alla ♥ dag! Hoppas ni alla har en bra dag denna fina dag :)
Våran dag har varit lugn och en fin start, morgonkaffe och Ola fick sig ett "presentkort", som jag själv hade fixat! Massage, med en bra och uppmjukande olja! Får se när han vill utnyttja det ;)
Grattis hjärtat på alla hjärtans dag! Att få leva med dig varje dag är helt underbart, det är ingen annan som jag vill leva med! En underbar man och en underbar pappa! Älskar dig mer och mer för varje dag som går, du är den finaste som finns, med världens underbaraste och varmaste personlighet! Även en smula galenskap med får jag väl lägga till haha! Utan dig är jag inte hel, en ensamhet som jag inte vill känna igen! Du har hjälpt mig mer än vad du kan ana! Älskar dig mest av allt!
♥♥♥
Min egna historia, äkta.
Det har ju gått väldigt mycket om detta med näthat/kvinnohatet, ni kan ju inte ha missat det iaf.. Jag själv har varit i den sitsen i början av mitt och Olas förhållande..Exet hade hört av någon (vet ej vem) att jag hade gått vidare, förhållandet med exet tog slut för han var väldigt kontrollerande med allt jag gjorde och det funkade inte så avslutet blev kort och väldigt enkelt formulerat "SLUT!".
Men iaf så när han fick nys om att jag hade gått vidare tog helvetet bokstavligen ut..först så hackade han ett konto som jag hade på internet så han kom över alla mina personuppgifter, fick sms från honom och skrev att 910921-xxxx var mitt personnummer.. höll på att tappa all luft i lungorna och sedan tog det inte lång tid för det började trilla ned i posten olika prenumerationer från allt..självklart betalade jag aldrig det, vi ringde till företagen -de flesta var på våran sida, något företag skickade mig till kronofogden för de trodde mig inte men efter ett snack med kronofogden las allt ned (som tur var).
Detta brydde jag mig inte så mycket om, hade i tankarna att det är ju bara att ringa företagen och säga som det är. Det som började göra mig rädd var när alla hotsmsen började strömma in..hotade att slå ihjäl mig, komma hem till Hallsberg (där jag bodde innan) och slå in skallen på mig, hotade att knäcka benen på min lillebror, hotade med att skjuta ihjäl min mamma, hotade att knäcka nacken av mina katter, hotade att skicka hans "polare" hem till mig.. dessa hot var bara några av de dussintals jag fick.. Nu tänker vissa att det är ju bara att skita i smsen, men så enkelt är det inte i den sitsen. Jag visste ju faktiskt inte vad han kunde vara benägen till..Jag fick tillslut nog och flyttade ner till Skåne, först och främst ville jag vara närmare Ola och det andra var att jag kom långt ifrån exet..
Men hoten slutade inte bara för att jag flyttade, nu hade det börjat sätta spår i mig. Jag ville knappt kolla posten, ville knappt röra mobilen, att känna sig övervakad ute är kanske att ta i men jag började bli rädd att gå ut pga honom. Dessa små idiotiska hoten styrde mig fullständigt och konstigt nog vågade jag inte göra något...
Det var så illa att jag faktisk ville ha ett vapen, tack gode gud skaffade jag inte det men det fick upp ögonen för mig själv att detta inte går att ha det såhär så en dag bestämde jag mig för att gå till polisen ihopp om att få hjälp, den första polisen som tog emot min anmälan var riktigt snäll och omtänksam, jag själv bröt ihop fullständigt när jag höll på att rabbla upp allt .från början..exet anmäldes för olaga hot, olaga frihetsberöring och annat (kommer inte ihåg allt).
Efter någon vecka fick jag en kallelse igen till polisen, skulle få reda på om de skulle gå vidare men det var som ett slag i ansiktet. Det hade lags ned av den grund att det inte går att styrka att exet skickade smsen...även om jag var 100% säker att det var idioten så skulle det bara räcka med att han sa att han lånade ut mobilen...
Fick även veta att han verkligen var en "bad" idiot (mitt eget ordval), han hade åkt in och ut från fängelse. Mindre saker till grövre saker...fick ju nästan hjärtattack på plats, tankarna for ju i skallen " vad fan ska jag göra nu då?!, måste han få tag på mig först innan jag kan anmäla honom? Just då kände jag mig helt utlämnad..fick ett "gott" råd och det var att byta nummer... DET var det...
Hoten fortsatte, dag ut och dag in..tillsist fick även Ola fullständigt nog på detta och skrev till honom att han skulle ge sig, att han skulle passa sig, Ola körde hans spel, hotade med att Ola hade "gäng" så det var bara för exet att komma ned men det var ju bara lögn allt men konstigt nog var det det som räckte! Men exet hade ju ingen aning om vem Ola var så han gav sig där, sedan dess slutade ALLT! Efter ca en vecka kunde jag börja slappna av, inga sms eller konstiga brev :)
Jag upplevde att jag inte alls fick någon hjälp från polisen (bara den polis som tog emot min anmälan hjälpte mig), nu känner jag att jag skulle ha stått mer på fötterna och inte skulle ge mig med anmälan. Jag drog tillbaka anmälan för enligt den andra polismannen går det inte göra anonyma anmälan och så sa han att genom att jag anmäler exet så skulle han få reda på var jag bodde men det kan väl inte stämma eller?
De som faktiskt har hjälpt mig var framförallt Ola och Olas närmaste kompis.
Efter ett tag så bytte jag nummer, efter mycket om och men fick jag även ett nytt personnummer så de fyra sista "byttes" ut. Sedan Ola la sig i så har det varit tyst på idioten. Exet skadade mycket på mitt psyke, det hårdaste var att jag var gravid (innan Sagas) men fick ett tidigt missfall som troligen berodde på att jag var helt i psykisk obalans tack vare han!
Detta är kanske inget att bry sig om tänker vissa, men det var hårt för mig, och har man inte varit med om detta så förstår man inte den rädsla som uppkommer genom de "enkla" hoten!
Efter allt detta har jag verkligen fått skinn på näsan, nu accepterar jag inte skit längre!
Instagram
Följ våra dagar i bildform ♥ oftast bjuds det på dagliga bilder på instagram :) Ni finner mig på mamaJosefin

"Att hålla kärleken vid liv"
Igår så var jag på sådant föräldragruppssamtal. Denna gång var det ganska så intressant samtal vi mammor hade, det var bland annat att ha tid och kärlek med den man lever ihop med. För våran del är det ju inte så lätt med egentid! Vi har inte supermånga att fråga, visst vi kan fråga våra vänner men de har även egna barn så det man tänker på är att det kanske blir för mycket för de! Våran egentid är egentligen när båda barnen sover eller när Saga är på dagis och Gustaf sover, det är vår egentid som vi verkligen försöker ta hand om!
Men iaf, efter föräldragruppssamtalet så fick alla med sig en bok, en bok som heter "Att hålla kärleken vid liv", jag började läsa igenom den idag och jag kom faktiskt på mig själv att jag tar Ola väldigt mycket för givet, glömmer att ge komplimanger och så vidare! Jag skäms..! I början av vårat förhållande var vi jätteduktiga med sådant men genom åren har det blivit mindre MEN nu ska det bli ändringar! Nu ska bli bättre med sådant ♥ Det är han jag vill leva med, han är den enda som kan stå ut med mig haha!
I boken stod det jättebra tips om att hålla kärleken vid liv, iaf efter barnafödande när det blir mindre tid! Vill inte tänka på hur mitt liv skulle se ut om jag och Ola gick skilda vägar! Blir gränsen till gråtfärdig med att jag bara skrev den meningen!
Jag har kanske blivit sämre med komplimanger och sådant men mina känslor för Ola har inte minskat, snarare tvärtom! Det har varit så mycket skit för oss så det har gjort oss starka ♥
Inget förhållande är perfekt och det kommer aldrig att vara det men huvudsaken är att man älskar varandra och känner den trygghet som alla faktisk behöver. Vi har sett bådas sidor, de bra och mindre bra, det har varit sidor som vi nästan har blivit rädda för varandra. Nu är det verkligen evigheter sedan vi såg den dåliga sidan av varandra och den behöver inte komma tillbaka hehe :) Jag är världens lyckligaste med Ola, ångrar inte en dag på dessa snart fem år tillsammans! Vi klarar allt, vi går igenom eld och vatten tillsammans!
Vill ha det tillbaka!
Åhh vad jag är trött på mitt korta och trista hår...saknar mitt låånga hår! Hittat en sida som säljer billigt löshår som jag kanske klickar hem i framtiden! Klippte mitt hår för över ett år sedan, inte en enda cm längre har det blivit...har alltid hatat mitt hår och kommer nog alltid att göra det..

Att övervinna rädsla -check!
Stolt över mig själv! Idag övervann jag min rädsla (
klappar mig själv på axeln!), klarade av gynekologtitten, nervös som fan.. svettades floder men barnmorskan var en ängel och kunde lugna mig haha! Allt såg bra ut, hon sa att det inte syntes att jag har fött barn :) Sedan blev det snack om skydd då, blev inget idag för jag kunde inte bestämma mig...först var jag inne på spiral men just nu väger ppiller mest så det blir troligen det.
Självklart när vi var klara så shoppade jag kläder till Gustaf, kan fan inte åka in till stan för då ska jag handla haha! Nästa gång får jag handla kläder till Saga för det har "försvunnit" en del där...
Irriterad? japp..
I hemmet så sker det inte mycket nu, Saga är inne på rummet och leker som bara den och Gustaf snarkar som bara den i famnen på mig! Förresten hade jag helt rätt på BVC-kollen, Gustaf väger nu 5,2 kg och är 60 cm lång! Klockade in allt :D
Snart blir det att hämta ut lite paket, en ny overall till Gustaf för den han har nu börjar bli trång. Någon som vill ha? Sedan ska det skickas paket till mina gamla hemtrakter, ha så roligt med att försöka öppna det S ;) Tre lager är det inslaget och med fullt med tejp haha!
Nu ska jag kila, ha det gött!
Förnedrande för mig själv..
Usch för morgondagen..!
Nervös är ju bara förnamnet och jag ska inte behöva vara nervös..men varför är jag det?! Imorgon är det dax för efterkollen och jag är grymt nervös för det för jag upplever det fruktansvärt obehagligt, sist jag var på sådant så kan ni gissa vem som storgrät! Var nästan som Mississippifloden hade varit i rummet! Usch jag är så nervös så jag har magknip, och ska jag vara helt ärlig så gjorde jag inte efterkollen efter förlossningen med Saga. Psyket klarade inte av det, höll nästan på att ta knäcken på mig och jag överdriver inte!!
Jag fattar faktiskt inte varför jag är så grymt nervös, min barnmorska var helt underbar! Ett hjärta av guld, en av de bästa vårdpersonal som jag någonsin har varit i kontakt med! Men som jag tycker är att jag upplever det själva gynekologiska kollen som väldigt förnedrande för mig. Jag gjorde ett gynekologisk koll när jag var 8 år pga att jag fick min mens då och varje månad blödde jag som en stucken gris, seriöst så blödde jag igenom fyra nattbindor på en timme så jag behövde få blodtabletter samt tabletter som gjorde att själva blödningen minskade men det som jag tror ligger bakom förnedringen är att när jag gjorde den kollen så var det en äldre man som gjorde det, han var runt 55 (han såg ut så!) och jag bröt ihop när jag låg i den stolen, han fick avbryta kollen för jag var så spänd så han kunde inte fullfölja undersökningen..
Svårt att beskriva rent känslomässigt om varför, det känns ännu mer än bara förnedrande för mig själv..på något konstigt sätt känner jag mig totalt utlämnad för tillfället, väldigt svårt att uttrycka mig om detta..men förnedrad är nog det bästa ordvalet.
Tack gode gud så ska Ola bli med mig, vi lämnar Saga imorgon på dagiset och sedan åker vi in på den förbannade kollen...hur lång tid tar själva kollen? Sedan ska vi även diskutera om skydd, jag är faktiskt inne på att sätta in p-stav för jag och tabletter går inte hand i hand, jag glömmer alltid sådant så ppiller utesluter vi helt! Så kör jag på pstav tills jag ska lägga min under kniven för mer barn ska jag inte ha, min kropp klarar inte av att genomföra en graviditet igen och skulle jag bli gravid igen så blir det en så kallad riskgraviditet och det vill jag inte! Jag vill bara ha två barn, Ola vill heller inte ha mer barn! Vi har en av varje nu och mer behövs inte för våran del ♥
Nu kanske det finns folk som tycker att jag överreagerar men det är så jag reagerar, det är en rädsla och jag tycker faktiskt inte att man kan överreagera på sådant för det är något som är jobbigt för var och en!
Memories
Ta tillvara på de närmaste, det kan vända fortare än vad du anar och då är det försent.
Saknaden finns alltid och det kommer den alltid att göra men man måste ta tillvara på de fina och underbara minnerna!
♡
♥ ♥ ♥

2013 är året då jag...
Snart ett nytt år, vid det nya året brukar man ju ha löften/förväntningar inför det nya året!
För min del blir det att leva ett hälsosammare liv, vill försöka dra ner på onyttigheterna och ta tag i riktigt i min träning utan att tröttna efter en vecka! Motivation!!!
Sedan vill jag om jag kommer in på min utbildning göra i all min makt att få bra betyg så det kan leda mig till mitt drömyrke! Att arbeta med personer som har missbruk, jag själv som har växt upp i missbruk så vill jag på något sätt vara till hjälp för andra!
En annan förväntning är att vi håller tummarna på att få komma bort härifrån snarast! Börjar sakna mina hemtrakter, trodde aldrig när jag bodde där att det var något att sakna men ack så fel jag hade! Saknar min familj och de få men sanna vänner jag har där ♥
Vill även försöka att göra 2013 till ett mycket bättre år än vad 2012 har varit!!
2012>2013
Snart är det nytt år, 2013! Tänkte köra lite summering av 2012 och hur den har varit för våra liv!
Största delen av detta år har varit ett
helvete, vi har kämpat och kämpat mot motgångar som aldrig tog slut! Vi bodde i ett sjukt hus som gjorde oss sjuka! Sedan har det varit privata skäl som har varit ett helvete i sig själv! Men vi gav aldrig upp, även om det såg totalt dystert ut och vi var nära att ge upp men vi kämpade! Vi har inte många, men några få att verkligen tacka! De hjälpte oss verkligen när det var som tuffast och de fanns hos oss när vi behövde prata! Utan deras hjälp vill jag inte tänka hur det hade gått då!
Men nog om det trista!
April månad hände det mycket, jag fick jobb, samma dag som det plusade jag på graviditetstestet - vi väntade tillökning! April månad blev det flytt, ett ställe som ingen av oss hade varit i..bara åkt igenom några enstaka gånger! Själva flytten var en historia för sig själv med nyckelkrångel och missuppfattningar! Men tack vare Olas kusin så kunde vi ställa alla våra möbler och andra ting hemma hos de tills vi kunde flytta in! Jaa herre min gud, jag trodde seriöst att vi aldrig kunde få flytta in i lägenheten!
Sedan i maj månad så blev jag färdigutbildad! Det var goodbye till studierna, vuxna livet kallade xD! Den dagen hade jag väntat i många år på, hade börjat tappa tron på om jag någonsin skulle bli färdigutbildad! Nu inväntar jag nästa månad för att få besked om jag har kommit in på yrkeshögskola för vidareutbildning!
Hela sommaren jobbade jag häcken av mig, Ola var pappaledig med Saga och de hade allt en underbar sommar :)! Även om värmen höll på att ta död på mig haha!
Hösten var rättså lugn om jag minns rätt, inväntade mest november månad! November kom, jag gick över tiden och de satt igång mig den 5e kl 10.15, strax efter 15.30 samma dag tittade en stor grabb ut!
December kom, inget speciellt där inte. Förberedelser inför julen som alla andra gjorde!
Jaa, det var nog kort summering av 2012! Vi håller tummarna på att det blir mindre tråkigheter nästa år och
ÄNNU mer glädje!!