Usch för morgondagen..! Nervös är ju bara förnamnet och jag ska inte behöva vara nervös..men varför är jag det?! Imorgon är det dax för efterkollen och jag är grymt nervös för det för jag upplever det fruktansvärt obehagligt, sist jag var på sådant så kan ni gissa vem som storgrät! Var nästan som Mississippifloden hade varit i rummet! Usch jag är så nervös så jag har magknip, och ska jag vara helt ärlig så gjorde jag inte efterkollen efter förlossningen med Saga. Psyket klarade inte av det, höll nästan på att ta knäcken på mig och jag överdriver inte!!

Jag fattar faktiskt inte varför jag är så grymt nervös, min barnmorska var helt underbar! Ett hjärta av guld, en av de bästa vårdpersonal som jag någonsin har varit i kontakt med! Men som jag tycker är att jag upplever det själva gynekologiska kollen som väldigt förnedrande för mig. Jag gjorde ett gynekologisk koll när jag var 8 år pga att jag fick min mens då och varje månad blödde jag som en stucken gris, seriöst så blödde jag igenom fyra nattbindor på en timme så jag behövde få blodtabletter samt tabletter som gjorde att själva blödningen minskade men det som jag tror ligger bakom förnedringen är att när jag gjorde den kollen så var det en äldre man som gjorde det, han var runt 55 (han såg ut så!) och jag bröt ihop när jag låg i den stolen, han fick avbryta kollen för jag var så spänd så han kunde inte fullfölja undersökningen.. Svårt att beskriva rent känslomässigt om varför, det känns ännu mer än bara förnedrande för mig själv..på något konstigt sätt känner jag mig totalt utlämnad för tillfället, väldigt svårt att uttrycka mig om detta..men förnedrad är nog det bästa ordvalet.

Tack gode gud så ska Ola bli med mig, vi lämnar Saga imorgon på dagiset och sedan åker vi in på den förbannade kollen...hur lång tid tar själva kollen? Sedan ska vi även diskutera om skydd, jag är faktiskt inne på att sätta in p-stav för jag och tabletter går inte hand i hand, jag glömmer alltid sådant så ppiller utesluter vi helt! Så  kör jag på pstav tills jag ska lägga min under kniven för mer barn ska jag inte ha, min kropp klarar inte av att genomföra en graviditet igen och skulle jag bli gravid igen så blir det en så kallad riskgraviditet och det vill jag inte! Jag vill bara ha två barn, Ola vill heller inte ha mer barn! Vi har en av varje nu och mer behövs inte för våran del ♥

Nu kanske det finns folk som tycker att jag överreagerar men det är så jag reagerar, det är en rädsla och jag tycker faktiskt inte att man kan överreagera på sådant för det är något som är jobbigt för var och en!