Att jag inte kommer få hjärtinfarkt innan jag blir 25 ska vara ett helt under! Gustaf har blivit väldigt självsäker, ibland för mycket! Det började med när han upptäckte att han kunde gå utmed möblerna som självsäkerheten kom!
För ett tag sedan datt han ur Sagas säng, han var inne på hennes rum och busade och jag lämnade ungarna själva i 2 min max, sedan hör vi världens vrål.. han hade krupit upp i Sagas säng och trillat ned! Tack gode gud var det inte långt till golvet men det gav han en stor bula sidan av pannan... några dagar efter det så trillade han hemma hos mamma när han gick utmed köksstolarna och fick två fina blåmärken vid andra sidan av pannan.. och nu för några dagar sedan trillade han IGEN! eller trilla och trilla, vi har en cykel på altanen, han tycker det är så roligt med att snurra på pedalen och nu hade han riktigt otur, medan han snurrade den så flyttade han sig närmare den och det träffar precis mitt under ögat så det blev ett litet jack...vill snart inte gå ut genom dörren med den ongen! Ser ut som kriget själv!!
Men det värsta var, idag...fick känna den känslan av att hjärtat stannade och kroppen blev iskall... Ola skulle ned i källaren och kolla pannan, Saga vill ju vara duktig tös så hon går efter men hon stängde inte dörren, jag sitter i köket och slappar men så var Saga ganska så högljudd så jag skulle gå ut till hallen och be henne dämpa sig lite och vad ser jag? Jodå, Gustaf är på väg ned i trapporna med näsan före! Hann precis få tag på tröjan till han och dra in honom! Trapporna är livsfarliga, inte ens Saga ska egentligen gå där...ramlar man så är det ca 10-20 trappsteg och rakt i betongmark man faller i... Tack gode Gud att Saga var högljudd just då för annars hade jag inte märkt något, nu har dörrarna låsta och när jag eller Ola ska ned i källaren så låser vi dörren så ingen av ungarna kan följa med!

Våran son kan man inte lämna själv i 1 minut innan det sker något hehe! Emil i Lönneberga, fast Gustaf Olsson i Vansbro!

Usch vilken nattning det blev idag för Gustafs del..fattade inte varför han skrek sig röd i ansiktet, inget dög för honom, flaskan totaldissade han direkt, innan flaskan ens hade nuddat läpparna!
Tröstade honom gång på gång, han lugnade ned sig men direkt när jag la honom i sin säng så startade gallskriket igen, han skrek sig seriöst sig röd i ansiktet. Han blev helt genomsvettig.. så jag lyfter han igen, klappar försiktigt på ryggen och nynnar för honom och då jävlar sprutar en spyfontän ut ur munnen på honom! Så kraftigt att jag inte ens får något på mig utan allt hamnade bakom mig på golvet!
Sen började han varva ned sig, troligen var det magont han hade för efter den gigantiska spyan så ville han ha mat. För att inte krångla allt för mycket med han så la jag madrassen på golvet så man kunde vända spjälsängen upp och ned, jag la mig bredvid honom och ammade för tänkte att det skulle nog vara lugnare för hans mage. Ville inte ge han välling för magen var kanske fortfarande orolig men iaf så somnade han nästan direkt.